Fortsätt till huvudinnehåll

Snofsig altan!


?

Idag hade vi stora inhandla-massa-till-altanen-dagen.
Nya dynor till stolarna. Varför i hela friden måste de vara så dyra?
Stora nya krukor. Jord till de samma. 
Sen kan det vara så att jag gick lite bananas bland blommorna. Och köpte massor.
Fick trycka ner några i rabatten för de fick helt enkelt inte plats. 
Lätt hänt.
Minsta krukan innehåller bara lavendel. Så altanen doftar ljuvligt.
Det röda ni ser bakom är mitt vindskydd. 
Jag ville inte ha för mycket trä. Utan något levande.
Och som gick lätt att förändra.
Tyget är sånt där mjukt vaxduksliknande som går att köra i maskin.
Längst ner är det fäst med kardborrband som jag sytt dit. 
Plätt lätt. 
Och när jag tröttnar. Bara att köpa annan färg. Genast har man en "ny" altan.

I marshallhållarna planterades söta blommor.
Väldans fint. 






Kommentarer

  1. Vilka vackra planteringar med bla stjärnöga och verkligen snygga marschallhållare ser jag, som fick en funktion sommartid också, fiffigt!

    JO, Törley som jag nämner i samma inlägg är den stora favoriter men jag köper nya nästan var gång, kika i i min blogg bland etiketter i högerspalten och ämnet "VIN" så kommer tips allteftersom... Ha en njutbar försommar, skål!

    SvaraRadera
  2. Blev verkligen superfint :-)) Kram Systern

    SvaraRadera
  3. Haha, jag känner igen det där med att gå bananas med växterna. Jag brukar också ha en viss förmåga att komma hem med några fler än det var tänkt. ;)

    Så fint det blev på altanen. Gillar det röda tyget skarpt. :)

    Sköt om dig!

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Svårt att hålla igen på allt det fina man vill ha till altanen o krukorna nu. Fiffigt att plantera i marschallhållarna o tyget ger en härlig färgklick. Ha en toppensöndag. Kramisar Tina

    SvaraRadera
  5. Åååh superfint!!! Älskar det vackra tyget, jättefint! Vilken fiffig idé, ger lä och insynsskydd men bidrar också till att bilda en vägg och gör det så ombonat - vad duktig du är!! Och vackert planterat också!

    Tack för fin inspo!

    Kraaaaaaam aka

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat ig...