Fortsätt till huvudinnehåll

Mot nya äventyr


Igår var det äventyrsdags. Äventyret bestod av besök i Wämöparken i Karlskrona.
Där finns ett minizoo som är mycket uppskattat av Lilla O. 
Så värst mycket mini är det inte över det. 
Grisarna är de största jag någonsin har sett.
I stil med mindre elefanter.


 
Där finns även en lekpark. 
Där man kan roa sig med att sälja glass (=små sten) i timmar om man är 2.5 år.
Gunga, åka kana, klättra och stimma.

Gärdsgården runt lekplatsen ingår inte i lekplatsen. 
Det förstod inte Lilla O. 
Han klättrade upp.
Och gastade till det äldre paret som sitter så långt bort i bild att de bara är prickar.
"Kom o pöp gass!!" 
Inte mitt barn.
På höger ser ni Knut. Knut är en kasperdocka. I form av en apa. Så klart.
Detta elände tackar jag min syster för.
För givetvis skulle Knut med och kolla på grisar. 


Känner mig lite off. Rent allmänt.
Behöver pigga upp mig på något sätt.
Och då inte på något medicinskt vis.
Mediciner fixades idag dock. För inflammation i foten.
Sa jag att det var dålig tajming? 


Etiketter:

Kommentarer

  1. Anonym8 maj 2013 kl. 08:04

    Underbar bild på gossarna i gungan ;) Kram Cattis

    SvaraRadera
  2. Life´s Silverlining and I8 maj 2013 kl. 20:36

    underbart med de små liven! Trist med foten! Hoppas den blir bättre snart.kram Nilla

    SvaraRadera
  3. Min plats i solen8 maj 2013 kl. 20:43

    Vilken härlig dag och klart att man ska sälja så mycket glass som det bara går. ;)

    Trist med inflammation i foten. Jag hoppas att det ger med sig snabbt och att du snart är ok igen. Likaså att du känner dig piggare och mindre "off" idag. De där off-dagarna är trista men de behövs väl de med antar jag. Tack och lov är de ju inte i majoritet. Det vore bra trist.

    Ta hand om dig och hoppas att solen strålar gott hos dig!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tess10 maj 2013 kl. 22:22

      så sant. Det är väl så. Men det är tufft när de kommer. Det verkar långsamt bli bättre. Körde en kvälls lipande...det känns alltid bättre efteråt
      Kram!

      Radera
  4. Anonym11 maj 2013 kl. 11:38

    Haha, jag tror minsann att jag kan skaffa en bror till Knut, som också kan hänga med nästa gång ;-) Kram Systern

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...
10 kommentarer
Läs mer

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...
5 kommentarer
Läs mer

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat ig...
9 kommentarer
Läs mer