Fortsätt till huvudinnehåll

För den goda sakens skull

Och för att testa min fot innan gbgsvarvet sprang jag ikväll Blodomloppet


Med mina kära kollegor.
Som jag (faktiskt) saknat.
Ni ser hur varmt och mysigt det var efteråt.
Solen höll hela loppet. Sen beställde någon skitväder. Onödigt.

Det var 10 km. Ganska kuperat. Vilket jag tycker är sådär.
Gillar mer svag nedåt lutning. Hela loppet.
Men de loppen verkar vara sällsynta. Synd.



Foten höll. Så otroligt skönt! 
Det finns hopp. 
Även om Göteborgsvarvet är så mycket längre. Och så mycket jobbigare.
Men ser ni? Ja, förutom de snygga löpartröjorna jobbet bjöd på.
50 min. Plats 30. 
Ändå bra jobbat. 
Jag är definitivt utan för min bekvämlighetsbox. 
Och det känns ändå rätt ok.

Nervös inför lördag?
Ja. Jag som aldrig blir nervös nästan. 
Puh.

Just ja. Snälla. Spread a little bit love! 
Att vara anti och tvär mot andra. Det är så jädra onödigt.
Kom igen. Vuxna människor. 
Träffade en "sån" idag. 
Därför. Igen. Spread a little bit love.
Vad har du att förlora?
Etiketter:

Kommentarer

  1. TIDSOPTIMISTEN13 maj 2013 kl. 23:16

    Men shit vad duktig du är, nu ska jag verkligen hålla tummar och tår att det går bra för dig på lördag men det gör det nog det är ju bara LITE längre ;)

    Kram ullis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tess14 maj 2013 kl. 22:34

      Gör det!! Det kommer att behövas! För som du säger, annnnningens längre är det allt. Kram

      Radera
  2. Min plats i solen14 maj 2013 kl. 20:18

    Heja dig Tess! Du inspirerar! :)

    Kram Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tess14 maj 2013 kl. 22:33

      Tack söta du! Heja ordentligt på lördag, det behöver jag! kram!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...
10 kommentarer
Läs mer

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...
5 kommentarer
Läs mer

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat ig...
9 kommentarer
Läs mer