Idag skulle Lilla O gå hem själv från förskolan. Det är 1 km.
Vi hade tid och solen sken.
Det tog 50 minuter. Och då gav han upp när det var 300 meter kvar.
Mamman bet sig i kinden många gånger på vägen.
Men. Jag var pedagogisk och förstående.
Även när han låg i snön. Och plaskade med vantarna i vattnet.
Eller när han sprang i en djup vattenpöl.
För att sedan yla "mmmaaaammmaaa jag har böta fötte. Vill ente de"
Men man blir trött av att gå. Så man somnar tydligen innan för dörren.
Med alla kläder på.
När man vaknar svettig, varm o hungrig sen, är man precis lika charmig som ni föreställer er.
Kommentarer
Skicka en kommentar