Fortsätt till huvudinnehåll

Gröna fingrar

Med denna usla mobilbild vill jag bara visa att jag fått en orkidé att blomma om. Med gigantiska lila annorlunda blommor. Fick orkidé av en fin vän för en månad sedan. Med instruktioner. Eftersom det har en tendens att gå skitdåligt för mina orkidéer. 
Så nu är jag stolt. Den blommor. Lycka!

Familjen var på dop idag. I kyrkan. Lilla O var på charmhumör och kommenterade högt och tydligt allt som prästen sa. Så fort prästen sa tacka upprepade Lilla O "TACKA" jättehögt. Och en präst säger tydligen det massor av gånger. När prästen sa att vi skulle sjunga förkunnade lilla O högt "sunga traktorvisan". Till hans stora besvikelse kom den aldrig. Frågan som normalt ekar här hemma flera gånger om dagen "Vilken fääääg ä dä?" (=vilken färg är det) Ljöd tydligt genom kyrkan när Lilla O kom i extas då han upptäckte kyrkfönsterna med all sin färg...
Efteråt bjöds det på sockerfylld fika. 
Den charmiga tvååringen byttes på magiskt sätt ut på vägen hem. 
Väl hemma inleddes det starkt med amöban (barn som trillar ihop i hög utan ben i kroppen) skrikandes på hall golvet. Skrikandet fortsatte i sängen dit han magiskt förpassades snabbt. Arg som ett bi. Varför? Ja säg det. Någon sa väl fel sak, satte en leksak en mm fel eller något annat livsviktigt. 

När han äntligen la sig ikväll trodde man ju att han skulle toksomna. Men nähej. 30 minuter efter läggning. "baaaaajjjsa potta" (känns ju väldigt troligt liksom...) 
Men visst fick han det. Om han gjorde det. Nej självklart inte. 
Djupa andetag. 

Kommentarer

  1. Jättefin blomma! Det är inte lätt att hålla liv i blommor tycker jag, skulle behöva bli lite duktigare på det... Haha, vilken supercharmig "liten en" du har:)) Men myyyycket egen vilja, härligt:))

    Önskar dig en fin vecka!

    Kraaaaaam aka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt mycket vilja i en så liten kropp. Otroligt mycket åsikter. Men ganska kul när man tänker tillbaka :) Ha en skön vecka du med! Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Dags att satsa!

Vilken dag tror ni leveransen blir? Som bakgrundsfakta kan vi ge att mvc satt 3 september som bf, att viktuppskattningen den 21 juli gav 2780 g (redan...), att jag gått upp 9.5 kg hittills..osv. Vilket datum tror du på? en flaska skumpa utlovas till den som gissar närmst! Sent from my wireless BlackBerry handheld

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis).  Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet) Som tur var ändrade O sig och ville gå.  Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?) Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis... När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt. 950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn.  Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden