Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen!

 Jag har tidigare utlovat bilder från vår renovering, som tog en evig tid men som till slut faktiskt blev klar (iaf om man inte öppnar dörren till gästrummet där tiden fortfarande står still.)
Märkligt nog väljer jag att börja med badrummet på ovanvåning. Ja jag vet, jättemärkligt men så fick det bli eftersom Lilla O idag duschade tills varmvattnet tog slut o ngt skulle man göra under tiden.
 Så välkomna in i vårt badrum. Detta var tidigare två rum. Gissningsvis ett kök och ett badrum, då det fanns en öppenspis kopplad till en uppvärmningsanordning för vatten. Och ett gjutjärnsbadkar som vägde ett ton. Minst. Rummen användes senast på stenåldern eller så. Det fanns därför lite att göra. Men strunt i det, så här ser det ut nu!
På golvet ligger stora avlånga, matta, grafitgrå klinkers och på väggarna i duschdelen och handfatsdelen sitter stora avlånga, blanka, vita kakelplattor. Accentfärgen blev turkos. För lite färg måste man ha!


Vi ställde badkaret fritt i rummet med en pelare bredvid. Uppe på finns en svart granitskiva lagom stor att rymma ljus, ett glas vin och en skål nötter (jo det var det vi måttade efter när vi skulle bestämma hur stor den skulle vara) Vi har ett dubbelhandfat och en gigantisk spegel ovanför det. Varför? För att platsen fanns. Och att vi ofta är i badrummet samtidigt. (Bredvid toan står en gammal äggkorg som håller tidningarna)

Vi valde att lämna detaljer från förr framme, så därför ser man bjälkarna bakom badkaret. Nej det är inte dammråttor ni ser på dem. På den ena finns snäckor från Thailand, den andra korallstenar från Lady Elliot utanför Australien (en radio på den tredje men den ser ni ju inte)


 Nu satt ju lilla O i duschhörnan så därför finns inte den med. Men ni ser handdukstorken, och mitt emot den finns då duschen. Duschväggen är 1.20 och genomskinlig. Den fick tyvärr specialbeställas men blev bra till slut.
Och just ja, mitt finaste smyckeskrin finns där. Älskar det! 
Vem vet det kanske inte dröjer år till nästa rum :)

Kommentarer

  1. Det har verkligen blivit supersnyggt :-)Och det var ett bra köp "vi" gjorde med smyckeskrinet :-) Kram Systern

    SvaraRadera
    Svar
    1. trots ångesten, lätt ett av mina bästa köp! :) Men så hade jag oxå bra smakråd! Kram

      Radera
  2. Superfint! Sådär vill jag också bo! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på hur god mat du lagar så är det bara att flytta in! :)

      Radera
  3. Superduper fint Tess! //Cattis

    SvaraRadera
  4. Åh vilken härligt badrum ni har.

    Sv; Tack, nej jag har faktiskt inte gjort något mer än bytt header på denna layouten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack!
      Får tag i min layout...den behöver förbättras.

      Radera
  5. Hej!

    Hittade hit via bloggen Hildas Hem och blev fast en lång stund! Vilken härlig och personlig blogg du har! Hit återkommer jag gärna!

    Välkommen att kika in hos mig!
    Kram från Gotland!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du hittat hit! Hoppas du fortsätter läsa :) Kram

      Radera
  6. Tack för din kommentar! Vilket supersnyggt badrum ni har och vilket härligt badkar!
    Kram Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Ja vi blev väldigt nöjda till slut :) Kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bästa dagistipset!

Lilla O fick nappar med namn redan för ett år sedan när han började på dagis. Världens smartaste!! Det är nog med baciller på dagis ändå, har de namn på napparna minskar iaf risken att de har varandras nappar. Inte lätt för pedagogerna att hålla koll på vilken napp som är vems annars. Nu ska ju inte Lilla S börja dagis riktigt än, men det kändes lika bra att använda napp med namn nu med. Beställde ett gäng från sundanappar.se som hade snabb leverans! (jag har ju en tendens att beställa saker typ dagen efter jag behöver det. ) Och det visade sig vara lika bra det. För Lilla S är en mästare på att spotta ut nappen, ganska långt till och med. Så i högtalarna på Maxi hördes häromdagen: Upphitttat: Sixtens napp! Sedär, tur den var märkt. Annars hade vi nog kunnat köpa högvis med nappar till den ungen. Han såg ganska nöjd ut när den återfanns iaf. :) Lilla S gillar att sova med händerna över ögonen på dagen, och idag lyckades jag fånga honom på bild när han gör det. Så ...

Krama någon lite extra

Alla hjärtans dag. Ja men varför inte? Visst man kan fira alla dagar om året. Men det är väl knappast någon som mår dåligt av en dag då kärlek är i fokus lite extra? Det behöver inte betyda dyra presenter. Men det behöver betyda lite omtanke. På dagis bjöd barnen på egenbakade hjärtkringlor! (blir man inte sjuk nu, blir man aldrig det)  Så gulligt att jag nästan dog sötdöden.  Jag och Lilla O diskuterade vad alla hjärtans dag var. Jag: Det är alla hjärtans dag idag.  Lilla o: va ä dä? Jag: En dag då man ska krama alla man tycker om lite extra. Vem tycker du om som du vill krama? Lilla O: Mass! (=Max. Dagiskompisen) Jag: Någon mer? Lilla O: Märta! (annan dagiskompis) o Anette! (=dagisfröken) Jag: Ingen annan som du tycker om? Lilla O: JO! Mormor! O Farmor! O Göjan (=göran, farmors särbo)!  Jag: Ngn mer kanske? Lilla O: O Mosse (=Moster) O Moffa (=morfar) O Fasse Malin (=faster Malin)  Jag, avbryter uppräkningen: Men kanske någon...

Det där med att våga berätta

Så var det då dags för lite allvar. Dags att berätta. Och att sluta skämmas. För saker som har varit. De har just varit. För ett antal år sedan var mitt liv aningens annorlunda. Så klart. Jag pluggade till elektroingenjör på högskolan. Jag var sambo. Jag hade massor med vänner. och jag hade ganska roligt. Minsann. Men. Jag mådde skit. Och det fanns inte en anledning till varför jag gjorde det. Det fanns kanske 100. Större och mindre. Allvarliga och fjantiga. Men skit det mådde jag. Och jag la all min fokus på mat. Eller snarare att inte äta.  Och att inte äta gjorde jag bra. Nu vill man gärna kategorisera in detta i något sjukdomsfack. Vilket jag själv har lite svårt att göra. Men vi kan sammanfatta det i ätstörning. Det räcker bra där liksom. Då vill folk. Av någon anledning alltid veta vad man vägde. För tydligen är det så man bedömer om någon har en ätstörning. Jag vägde 46 kg som minst. Jag trodde det var 52 men efter att idag letat ig...