Julromantik

Äntligen är julgranen inne och klädd. Jag och mannen har varje år en diskussion om när granen ska tas in. Jag tycker att det är ganska sent den 10:e som det är idag...Jag menar det värst som kan hända är att den barrar och man får ta in en till. Mannen resonerar inte alls så kan jag säga. 

Givetvis klädde vi granen tillsammans hela familjen. Riktig julkänsla och alla var glada och lyckliga!

Eller så var det en grej som fått julromantisk stämpel i huvudet och som i verkligheten inte är riktigt så julromantiskt.

Mannen uppskattade det inte, trots att hans enda jobb är att sätta i ljusslingan. Det är väldigt jobbigt om ni undrar. Bara därför har jag köpt en extra lång för att jag tycker de vanliga med 16 ljus är för mesiga. Lilla S var inte alls imponerad och avkrävde välling för att att stå ut med pyntning av gran. Lilla O ville hänga alla kulor på en gren med hans trollkula (levererad från dagis förra året) längst ut. Om man inte fick det gick det bra att ha alla kulorna gömda i filten på golvet. Och ta alla polkagrisstavar och dela dem i mindre delar. 

På tal om julromantik var vi i helgen ute och högg julgran. Tillsammans med båda barnen, grillkorv, pinnbröd och tomteluvor för fotografering av den lyckliga familjen till årets julkort. Låter ju idylliskt! Och det är det med, _i_mitt_huvud!

Lilla O tycker att granletande är för amatörer och tycker vi kan ta första bästa gran. Säger "ta den, åka hjem" (=ta den så åker vi hem sen) till alla. Föräldrarna hoppar runt med snö upp till knäna och skakar granar för att se hur de egentligen ser ut. För att tillslut ta den första som tittades på eftersom barnets tålamod håller på att ta slut.

Sen ska korven och pinnbrödet grillas. Efter en halv sekund över elden tycker lilla O att korven är klar att ätas. "Äta den nuuuu" ekar mellan trädtopparna tills den stackars korven blivit akutgrillad i  elden. 

Fotograferingen skulle ske, iklädda tomteluvor, efter maten. 

Inget barn var imponerad. 

Inte av att sitta still, inte av att ha luva, inte av att le i kameran.

Vi har därför en serie kort med ett barn och det andra "simmar ur bild". En serie där de ser ut som att de sålt smöret och tappat pengarna. En serie där de är färgglatt röda i ansiktet för att de är lite småarga. 

Det blev ett fint kort i år med...

Med granen tänd försöker jag slå nytt rekord i hur många skumtomtar man egentligen kan trycka i sig. Kan berätta att det faktiskt är väldigt många, men att man faktiskt, mycket oväntat mår ganska illa av det. Märkligt.