Fortsätt till huvudinnehåll

Det går bra nu...

Idag skulle O inte till dagis. "näÄä me dagis" (=nej jag ska inte gå till dagis). 
Jag: nähä, då får mamma och S gå själva. (O tittar på mamma som om hon var helt galen. Vilket man kan förstå...vet inte helt hur jag tänkte i det uttalandet)
Som tur var ändrade O sig och ville gå. 
Men ville INTE ta på sig överdragsbyxorna. Bara stövlarna. Och självklart själv. Och självklart på fel fot (varför gör de alltid det?)
Efter lite tjat så var jacka på, mössa på, och stövlarna. Vi kom överens om att byxorna fick åka i vagnen  och vantarna med. Klockan är nu 8.55 och vi har 1 km till dagis...
När jag tar fram vagnen inser jag att pappan igår hade med ett paket blöjor och regnbyxor till dagis, och *surprise* även det med sig hem. Alltså fick inte riktigt allt plats i vagnen. Men vad gjorde det. O skulle INTE åka vagn. Han skulle gå. SJÄLV. Viktigt.
950 meter senare i duggregn gick han med på att åka vagn. 
Barnet kom iaf i tid till fruktstunden. Och mamman dog sötdöden över lapparna som var uppsatta från igår där O och kompisen tillsammans leker och har byggt en traktor med släp (för er som inte har barn kan jag meddela att tvååringar oftast leker vid sidan om varandra, och oftast själ varandras grejor. Men ibland lyckas de samsas)
S och jag gick sedan hem, i ösregn istället för det lätta duggregnet. Givetvis utan regnskydd till vagnen för dels glömde vi det och dels fick det inte plats.
Väl hemma inser jag att jag lagt husnycklarna på Os hylla på dagis... Hela vägen dit och hem funderar jag på hur jag ska vrida på det så att detta kan bli mannens fel. Inte riktigt kommit på det ännu.
Nu är bara frågan, hur mycket måste klockan vara innan jag får äta upp resterna efter gårdagens hallonpaj?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Dagens tvååring

Idag har båda barnen varit hemma med sin mamma. Då händer det spännande saker. Inte pga mamman för hennes fantasi är long gone. Men uppenbarligen behövs den inte heller. I hallen möttes jag av detta. Toadörren är låst. Och uppebarligen är jag på utsidan. På insidan en tvååring som inte planerade att borsta tänderna. (utan snarare mäta hur mycket toapapper det ryms på en rulle visade det sig sen. Smart drag att låsa dörren för att hinna göra hyssen..) Skulle lägga den sovande Lilla S i förmiddags. Men sängen var upptagen. På frågan "hur sjutton kom du dit??" var svaret: Hämma pallen (=hämtade badrumspallen) kättrade (=klättrade) och oppade (=hoppade) Lilla O hämtade alltså badrumspallen. Klättrade upp på vår säng. Och Hoppade till Lilla S spjälsäng. HOPPADE. Ja alla vet ju att spjälsängar är som gjorda för att den ska komma 15 kg flygande och landa i den. Förvisso tur att han landade i men en jädra tur den höll. Var skulle Lilla S annars sova?  Och varför åker vi en

Vem vill inte dricka skumpa?

Då är det åter dags att gissa datum för leverans! Beräknat är den 9 augusti. Hittills är viktuppgången 7 kg. Någon viktuppskattning av bebisen är inte gjord denna gången, så mycket mer info kan ni inte få. Förra gången såg det ut såhär Resultatet då blev leverans 18 dagar innan beräknat. Nu, precis som då, utlovas en flaska bubbel till den som kommer närmast! Och denna gången räknas bara kommentarer i bloggen som tävlande. Sist vann min man, han gissade 1 timme fel bara men eftersom han aldrig skriver kommenterar (eller ens läser) så kommer han inte att vinna denna gången :)

Storhetsvansinne

För er som har svårt att läsa om när andra är glada eller det går bra. Hoppa över detta inlägget är ni söta. Idag sålde jag två av mina stora tavlor. TVÅ! Till någon jag inte känner. TVÅ! Jag har vett att ta iaf lite betalt för mina tavlor, då det ligger en hel del jobb bakom.  Och de köpte TVÅ!  Jag är så stolt att jag nästan spricker. Och vill skrika ut det. Så nu är det fritt fram att tycka jag är odräglig. Att säga "jahaja, tror hon att hon är något". Att fundera på vad det är för galningar som köpt TVÅ stora tavlor.  Jag vet ju, att det är mot Jante att uttala sig så här.  Man bör ju be om ursäkt för det man gör. Inte tycka det är bra.  F*ck Jante är svaret! För sautan i gatan vad bra jag är! Iaf idag.  (Jag lovar, storhetsvansinnet har gått över tills imorgon och då kommer ett inlägg om vad som händer när man tar med sig två barn till sitt jobb för att fika. För det, det ska jag göra imorgon. Och då kommer jag minsann inte vara så bra)