Framför ögonen på en Tess

Ibland känns allt lite segt och trist. Då får man försöka festa till det lite. Och se till att höja glamournivån. Kanske till och med framkalla leende. Både hos sig själv och andra. Då får man ha glittertröja.  Det är ju ändå fredag liksom! Och lite roligare blev det minsann Nu tar vi helg. Med glitter!

Mia Skäringer har gjort en livstils-serie. En serie om "Kroppshets" Jag har sett den. Jag har gråtit. Jag har funderat. Jag har tänkt. Den är så otroligt sann. Den visar hur rubbad världen är. Hur rubbad vi låter den våra. Hur vi låter oss påverkas av den. Serien handlar om synen vi har på våra kroppar. På att vi aldrig är nöjda. Den tar upp problemen med retuscheringar, med mediaexponering, med reklam, med samhällets allmänna syn. Och framförallt. Problemet med sociala medier. Hur tex ensamma människor blir ensammare av att scrolla sociala medier. Det är en så oerhört tragisk värld vi skapar. Istället för att vara snälla mot varandra. Vara snäll mot oss själva. Den tar upp ätstöringar. Om denna fruktansvärda rubbade sjukdom. Den som vrider till hjärnan så att det inte fungerar som det ska.  Den som skövlar liv. Som förstör liv. Som rubbar världar. Som tar många år att hämta sig från. Om man ens kan hämta sig helt. Var snäll mot dig själv. Du ...

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt  I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö. Jag skulle kunna flytta in direkt. Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det. 

Hemkommen från skidresa. Med en oändlig tomhet. Som alltid efter resor. Tillbaka till jobbet. En fredag. Som att ha måndag och fredag på samma dag. Kul att träffa kollegorna igen. Skönt med lite skratt. Och eftersom det är både måndag och fredag idag så blev det både löpning och simning. Nu är kroppen trött. Som ett asplöv. Men ett skönt asplöv. Och det blir en bra helg. Så det så. 

Solen skiner och vi åker skidor. Tror inte jag har så mycket mer att tillägga. Det var något med att fira att man fyller 40 hela året.

Lördagen bjöd på sol från blå himmel. Snöstorm och noll sikt. Kyla. Värme. Alla väder på väldigt kort tid. Men förslaget att ses vid Skärsjön som ligger inom promenadavstånd var väldigt bra. Väldigt trevligt sällskap utlovades. Och löftet hölls. Njöt av sol. Grillade. Åkte snowracer. Kastade snöbollar. Hoppade på gupp. Ja och slog svanskotan. Som sig bör.  Och ibland. Ibland var de vänner. Flera sekunder. Innan någon lyckades träffa den andra i huvudet med en isboll. Man får ju ändå ge dem att de har en fantastisk bollkänsla. Vi tog vägen över isen hem. Trots att både jag och Linda tyckte det var skitläskigt. Och båda gjorde vars en praktvurpa. Det var den där svanskotan det... Vad jag saknat blå himmel. Skit i våren. Blå himmel och sol is da shit.

Ok. Marabou har gjort det igen. Jag ska inte köpa fler. För de säljs bara i 180 gram.  Och man måste äta hela. Så är reglerna tydligen.