Framför ögonen på en Tess

Det blev konstrunda på Österlen även denna påsken. Som sig bör. Som traditionen säger. Hittade en del nya ställen. En del gamla ställen. En del tavlor. En del keramik. Och en hel massa mat. För att vara exakt  I år var det lite nytänk. Så vi åt lunch när det var lunch. Istället för att fika. Väldigt vuxet. Vi hittade ett fantastiskt ställe i Sankt Olof. Byvägen 35. De serverade vegetarisk påskbuffe. En helt fantastisk sådan. I en helt fantastisk miljö. Jag skulle kunna flytta in direkt. Älskar den rustika känslan. Med tegel. Gamla detaljer. Att allt är genomtänkt. Dessutom. På Österlen De har öppet annars också. Men serverar gissningsvis inte påskbuffe då. Men väl annat. Pizzor om jag inte minns fel. Och Fika. Så klart. Och Fika. Det är viktigt det. 

Hemkommen från skidresa. Med en oändlig tomhet. Som alltid efter resor. Tillbaka till jobbet. En fredag. Som att ha måndag och fredag på samma dag. Kul att träffa kollegorna igen. Skönt med lite skratt. Och eftersom det är både måndag och fredag idag så blev det både löpning och simning. Nu är kroppen trött. Som ett asplöv. Men ett skönt asplöv. Och det blir en bra helg. Så det så. 

Solen skiner och vi åker skidor. Tror inte jag har så mycket mer att tillägga. Det var något med att fira att man fyller 40 hela året.

Lördagen bjöd på sol från blå himmel. Snöstorm och noll sikt. Kyla. Värme. Alla väder på väldigt kort tid. Men förslaget att ses vid Skärsjön som ligger inom promenadavstånd var väldigt bra. Väldigt trevligt sällskap utlovades. Och löftet hölls. Njöt av sol. Grillade. Åkte snowracer. Kastade snöbollar. Hoppade på gupp. Ja och slog svanskotan. Som sig bör.  Och ibland. Ibland var de vänner. Flera sekunder. Innan någon lyckades träffa den andra i huvudet med en isboll. Man får ju ändå ge dem att de har en fantastisk bollkänsla. Vi tog vägen över isen hem. Trots att både jag och Linda tyckte det var skitläskigt. Och båda gjorde vars en praktvurpa. Det var den där svanskotan det... Vad jag saknat blå himmel. Skit i våren. Blå himmel och sol is da shit.

Ok. Marabou har gjort det igen. Jag ska inte köpa fler. För de säljs bara i 180 gram.  Och man måste äta hela. Så är reglerna tydligen. 

Tänk att få äta god mat. Prata livet. Dricka bubbel. Skratta. Finnas till. Äta glass. Smida planer. Förkasta planer. Skratta lite till. Och ha det ljuvligt. Tänk att få ha fina människor i sitt liv. Att få ventilera. Att få feedback. Att bli lyssnad på. Att få lyssna. Livet är bra fint! På en vanlig fredag dessutom.

Det är ju några år sedan jag pluggade. Ganska många för att vara mer exakt. Och på den tiden. På stenåldern. Så gick jag på studentspex. Och nu.  Flera år senare.  Skriver min systerson manus. Och regisserar Ett studentspex. Ett fantastiskt bra sådant. Jag skrattade så jag fick kramp i magen. Applåderade så jag fick ont i händerna. Sträckte på mig så jag blev 10 cm längre. Så himla stolt. Vilket otroligt jobb han lagt ner. Så fantastiskt bra det blev.