fredag 27 februari 2015

Det där med utmaningar

Ni vet ju redan. 
Jag har de allra bästa kollegorna.
De finaste. De mest inspirerande. De som bryr sig.
De som gör det roligt att gå till jobbet.
De som alltid finns där.
Det är ju inget nytt.
Det jag också har är kollegor som älskar utmaningar.
Som precis som jag inte riktigt kan säga nej.
Så nu ska vi tydligen testa swimrun.
Det blir kul det!
Läs hela artikeln här.


Det där med att hänga på fler hotell

Apropå det där med hotell.
Så hängde jag här för någon helg sedan.
På Villa Gransholm. Mitt ute i ingenstans.
Ett ganska coolt ställe dock. 
Och jag gillade skylten i rummet.

Eller jag kanske mest gillade resultatet av skylten inne på rummet :)
Och att det låg chokladpraliner bredvid. 
Utmärkt försäljningsknep.
Sen att dricka skumpa. Vid öppna spisen.
Är också helt ok.
Och att äta en tre rättersmiddag så god att man nästan smälter.
Ja ni ser ju. Och ja. Precis så gott som det låter. Minst.
Det är inte heller helt dumt.
Sen var det det där med att ligga mitt ute i ingenstans.
Det finns liksom inte så mycket att göra.
Och nej. Inget SPA. 
Men en promenad. I ett grått väder.
Kul att testa nya ställen. Iaf om de har väldigt god mat. Bjuder på en häftig stil.
och champagne.
Jag tackar mina fina vänner så ödmjukast för den födelsedagspresenten.

torsdag 26 februari 2015

Det där med att ha hängt en kort sväng på ett spa

Veckans jobbresa gick till Kvänum med övernattning i Falköping. Very Fancy.
Men faktiskt. 
Ett väldigt trevligt hotell. 
Kurorten Mösseberg var stället jag hängde på.
Hann med att testa deras gym två gånger och spa-avdelningen en gång.
Båda fick godkänt.
Även om jag undrar lite hur man tänker när man placerar löpband så man får stirra rakt ini en vägg.
Inte så stimulerande.
Rummet hade tom balkong.
Vilket var mysigt. Förutom att den var i trä. Och knäppte hela tiden pga blåsten.
Men man kan inte få allt.
Utsikten var lika grå oavsett tid på dygnet. Puh.
Men ändå. Skulle mycket väl kunna åka hit privat med.
Så har ni vägarna förbi är det ett väldigt prisvärt alternativ minsann.

måndag 23 februari 2015

Det där med att ha sett många nyanser av grått

Jodå. Jag har också sett den. Fifty shades of Grey.
Premiärdag i Karlskrona dessutom. Fint ska det vara.
Eller ja. Det var ingen röd matta. Inget bubbel. Inga kändisfotografer.
Inga snittar. Inget gratis.
Men det var schysst sällskap av två fina flickor. Och köpe-popcorn.
Och filmen?
Tja. Jag är inte imponerad.
Det var väldigt bra skådespelare. 
Och de hade speglat boken bra. 
Men nu hör det till att den inte heller imponerade så mycket på mig.
Kul att ha sett den. Jag kommer troligen att se de kommande två med.
Men det räcker fint med en gång.
Dock. Ska man se den. Så säger jag nog se den på bio.
Det är mer en bio-film så att säga.

Innan biobesöket tänkte vi besöka någon bra restaurang i stan.
Det var lättare sagt än gjort.
Vi ville inte gå på något After work-ställe och äta köttig buffé. 
Inte riktigt min grej. Eller de andras heller för den delen.
Där trillade majoriteten av ställena i Karlskrona bort.
Vi upptäckte att ett cafe/fik bytt stil. Till att servera tapas.
Och bytt namn. Till Toro. 
Tapas. Som är det bästa. 
Men nej. Det bästa på många andra ställen. Men inte här.
Det var ok. Klart ätbart.
Men jag tror inte vi kommer åter. 




söndag 22 februari 2015

Det där med att välja att inspireras

Jag vet. Uppdateringarna har inte haglat den senaste tiden.
Varför? 
Ja. Livet kom väl emellan. 
Och inspirationen har liksom saknats.
Inspirationen till det mesta om jag ska vara ärlig.
Men. Det tänker jag inte vänta på att någon annan ska vända.
Det får jag göra själv. Så kanske det blir en positiv spiral av det.
Ibland måste man välja själv om man vill bli inspirerad.
På tal om inspiration. 
I torsdags hade vi heldag med avdelningen jag tillhör på jobbet.
Mycket information. Mycket inspiration.
Mycket fika. Och väldigt mycket mat.
Särskilt på kvällen.
Uppdraget var nämligen att laga vår egen trerätters middag.
20 personer skulle laga fördrinkstilltugg, förrätt, huvudrätt, efterrätt.
20 personer som i vanliga fall sitter vid skrivbord. Inte rör i grytor.
Så om ni undrar varför kocken ser lite ansträngd ut. Så är han nog det.
Stackarn. Hela hans kök var kaos.
Förrätten lagades i en gigantisk wokpanna. Räksoppa. Från grunden.
Det visade sig vara en massa konjak och ett par flaskor vin i den.
Tur man inte körde hem den kvällen :)
Men god var den! 
Till är det "snygga" oststänger. De blir nog snygga. När man gjort några hundra.
Men dessa var iaf goda. Och hellre det.
Jag valde så klart fisk till huvudrätt. Eftersom jag inte är så köttig av mig.
Jag fick fisk till ett helt kompani som ni ser. 
Västerbottenostgratinerad lax med vitvinsås och rotfruktskompott.
Köttätarna fick bankad fläskfile fylld med västerbottenost (den hette något mycket finare i kockvärlden)
Men det var mycket mat. Och god mat.
Efterrättsgruppen drog vinstlotten.
De fick elda.
Och brandlarmet gick inte. 
Men vi hade kollat var brandsläckaren var.
Creme brûlée. 
Världens godaste efterrätt.
Jag åt. Alldeles för många.
Var tvungen att dricka två koppar ganska äckligt kaffe efteråt för att få ner det i magen ens.
Moget. 
Men gott!

Det där med att göra egna semlor

Jag gillar egentligen inte semlor så mycket.
Men eftersom det inte fanns så mycket att göra igår bestämde jag mig att testa att göra egna. 
Jag kanske inte valde det snabbaste receptet.
Men jag tänkte att ska det vara ska det vara ordentligt.
Så har du bråttom. Välj något annat recept.
Eller köp färdiga. 
Det finns ju trots allt människor som behärskar det här.
Jag använde detta receptet.

Och passade på att spontaninbjuda några fina människor som fanns runt hörnet.
Semlorna fick godkänt.
Och jag fick träffa människor :)

Barnen bakade kanelbullar. Och chokladbollar.
Så ingen svälter ihjäl denna helgen...

söndag 15 februari 2015

Det där med att mutor tydligen inte fungerar

Jag skriver krönikor för lokaltidningen.
Varannan lördag publiceras en.
Så var det denna lördagen.
Den handlade om att Lilla O nu lärt sig hantera sin simskola.
Tack vare mutor.
Men vet ni.
Skit i det. 
Mutor verkar inte funka.
För idag hoppade han inte ens i bassängen. Och vi är tillbaka på ruta 1. Eller strax bakom.
Lilla S däremot.
Han kör all in. Som alltid.

onsdag 11 februari 2015

Det där med inbjudningar

Igår kom en inbjudan i brevlådan.
Hur ofta händer det liksom?
Och till en 80-talsbaluns. I love!
Idag kom ett erbjudande till er läsare på samma tema.
Nämligen en sida där ni kan göra era egna inbjudningskort.
Snygga såna dessutom!
Gå in på www.cupcard.com
Designa dina egna snitsiga inbjudningskort till födelsedagspartaj.
Till bröllop. Till dop. Till studenten. Till brunch.
Till påskfest. Till inflyttningsfest. Till middag.
Till vad som. Fira det som firas kan.
Men det viktiga. Ange THERESE-208E i kassan. Så får ni 15% rabatt!
Sånt gillar vi!
Erbjudandet gäller i två veckor så passa på.
Klick klick!
Och glöm inte skicka en inbjudan till mig :)


I samarbete med CupCard

Det där med utmaningar

Jag har fått "erbjudande" om att köra kustjagaren
En lokal tävling. Om än numera känd. 
En swimrun tävling.
Det innebär att man springer. Och simmar. Och springer. Och simmar.
Och springer. Och simmar. Och springer. Och simmar.
En förbannad massa gånger. Och en förbannad massa km.
Närmare bestämt 26 km löpning. 
Och 4 km simning.
Det. Är. Mycket. Det.
Jag är dels osäker på om jag verkligen fixar det.
Och dels osäker på om min axel håller.
Det jag är säker på är att det är långt utanför min box.
Så. Nu ska jag provsimma. För att kolla hur den där axeln egentligen har det.
Sen. Ska jag ta ett beslut utefter det.
Men hua. Att jag ens tänker tanken.

tisdag 10 februari 2015

Det där med att träffa starka människor

Idag har jag varit hos min frisör.
Hon är en fantastisk människa.
Dels för att hon bakar extremt goda kakor.
Dels för att hon klipper fantastiskt bra.
Dels för att hon uppenbarligen kan trolla. För nu är jag inte gråhårig längre.
Men framförallt har hon en fantastisk energi.
Och hon sprider den.
Hon är en av de där kvinnorna som höjer andra kvinnor.
Men som samtidigt utmanar. Iaf mig.
"Vad gör du för att nå dina mål?" 
Jag måste fixa mina mål. 
Ingen annan gör det. 
Fram för fler såna människor.
Coacha varandra. Nå stjärnorna tillsammans.

fredag 6 februari 2015

Det där med att ha haft en vanlig dag på jobbet

Kanske inte riktigt en vanlig dag. 
Men I wish!
Alltså igår. Det är nog svårt att toppa en sån dag.
Det var torsdag. Som bekant.
Den inleddes med ett långt yogapass. 
Som vanligt. På torsdagar.
Fortsatte med jobb. Inget nytt där.
Finlunch på Nya skafferiet i staun.
Där de har jordens godaste pajer. Tillsammans med himmelska grönsaker.
Det är inte nyttigt. Och man äter ALLTID för mycket. 
Det är liksom omöjligt att inte göra det.
Tillbaka till jobbet är det möten.
Bra möten.
Men bra nyheter.
Och. Semmelwrap.
Nej. Det var ingen bra ide.
Men jo. Jag åt. Hela. 
Lite onödigt kan man tycka.

Hemma hängde dessa på dörren.
Blommor! Till mig!
Jag. Jag har banne mig helt fantastiska vänner.
Finaste Linda. Jag är så tacksam att ha funnit en så fin människa.
Strax därefter var det dags.
För invasion.
17 stycken var vi. Från mitt jobb.
Som lagade mat.
I mitt kök.

Tillsammans med sangria åt vi fantastiska tapas.
Oh my så gott det var.
Så vi åt för mycket. Så klart.
Men vi kompenserade det.
Med att spela rundpingis. Sjuttioåttatusen gånger.
I mitt sovrum.
På det svinhala golvet.
Hysteriskt. Det är ordet du letar efter.
Hysteriskt roligt.
Vi fortsatte med innebandy i källaren. 
Med källarregler. Dvs inga regler.
Och danstävling.
Och sångtävling.
Och jag som inte alls kan sjunga. Som aldrig gör det offentligt.
 Som inte hade druckit så mycket sangria.
Tänka äsch.
Man lever bara en gång. 
Och sjöng.
Jag ber om ursäkt för all skada alla kan tänkas tagit av just det.
Och kanske av mitt dansande med :)

Vi tävlade i en fantastisk quiz. Där alla frågor handlade om OS i Stockholm 1912.
Där vi fick underbar bakgrundsinformation om de mest bisarra saker.
Som pricken över i:et åt vi Roy Fares chokladcheesecake.
Jisses. Vad gott.
Och vad jag skrattade. 
Och vad jag älskar att ha alla dessa människor i mitt liv.

Resten av helgen ska jag inte äta så mycket tror jag.
Också ska jag åka till simhallen med Lilla O. Och förklara att man inte nödvändigtvis drunknar när man hoppar i den stora bassängen.
Eventuellt får ni veta mer om det sen.
Om vi lyckas.

tisdag 3 februari 2015

Det där med att väcka drömmar till liv

Jag tittar väldigt sällan på TV. 
I princip ser jag På spåret bara. 
Och skaffar mig högvis med pensionärspoäng. 
Men en kollega tipsade om SVT:s "Familjer på äventyr"
Ikväll går den tredje delen. Om man inte föredrar SVT play som jag gör.
Och jag. Jag blir alldeles sjuk.
Jag är en rastlös själ. Det är inte nytt.
Men detta utmanar mig verkligen. 
Får drömmar att väckas till liv igen. Tankar att börja snurra.
Man lever trots allt bara en gång.
Har ni inte sett det? Se det.
Känner ni att det där inte är er grej efteråt. Då säger jag grattis.
Då slipper ni fundera mer på det. Själv kommer jag bli gråhårig.

Det där med att drömma om bröllop

I söndags var det bröllopsmässa i vår stad.
Förra gången jag var på det är nog fem, sex år sen.
Då var den sådär.
Som tur är har det hänt lite sen dess.
För denna gången var det riktigt bra.
Mycket att provsmaka till exempel. Bara det är ju bra.
Vad jag gjorde där?
Linda ska gifta sig. Fantastiska Linda.
Så jag hänger liksom på.
För att jag kan.
För att det nästan inte finns något roligare. 


Vi spanade vackra ringar. Fantastiska klänningar.
Snygga inbjudningskort. Duktiga fotografer.
Blommor. Mat. Sötsaker. Resor. 
Och en massa annat.
Som de här underbara glasen från Efva Attling.
Kommer ihåg att jag tittade på dem när jag gifte mig med.
Men insåg att jag inte skulle använda dem för vad de kostade så att säga.
Men vackra är de.





måndag 2 februari 2015

Det där med att lägga till en certifiering

Sådärja. Nu var det klart.
Idag gjorde jag och min kollega projektledarcertifieringen i PRINCE2.
Skönt att ha det gjort.
Kanske äntligen en projektmodell som vi kan följa och arbeta efter.
Tidigare certifieringar har inte riktigt klarat måtten tycker jag.
Efter att ha firat med en Starbucks kaffe och en chokladboll lägger vi in det i CV:n.
Och siktar på nästa mål.
Men så skönt.
Och så bra jobbat. Om vi får säga det själva.

söndag 1 februari 2015

Det där med att utmana sig själv


Mina skridskor är inte direkt utslitna.
För att vara mer specifik är de använda en gång. Och jag fick dem i julklapp för cirkus 10 år sen.
Men igår. Då var det dags igen.
Eftersom Lilla O å det bestämdaste har hävdar att han ska bli hockeyproffs.
Så tänkte vi att det kanske är bra om han iaf provat att åka skridskor innan.
Och ska jag vara ärlig så trodde jag han skulle tröttna direkt. 
Inte kunna stå på dem. Lite agera som bambi.
Som hans mamma eventuellt gör.
Jag hade fel.
Ungen hade inga större problem med att åka själv.
Visst trillade han. Men han reste sig upp själv direkt.



Så häftigt!
Själv var jag på ungefär samma nivå.
Så nu måste jag ligga i hårdträning för att hänga med.
Men heja Lilla O!